barbiedropdead

är så sjukt irriterad, eller alltså sjukt lycklig också men familjen irriterar mig, varför kan jag inte få ha en vanlig familj? gud.. iaf jag har typ bestämnt att jag skiter i körkort ett tag nu för jag har endå ingen att övningsköra med nu när pappa flyttar ut till ingenstans. han säljer sin lägenhet i slutet av sommaren och då är han borta. en del av mig är sjukt glad att slippa, men jag vet att han kommer tjata om att jag ska åka ner till honom och som om jag skulle ta tid, då jag kunde vara med mina kompisar eller andra fr att vara på landet, där mobilen inte funkar.

men jag har tänkt och pengarna som jag fick skulle då kunna användas till viktigare saker, jag tänker inte slösa bort allt men istället för att låna av mamma så skulle jag kunna låna av mig själv, och nu när jag ska söka till helg jobb så kommer jag få in mer pengar och man kan se det som en invistering, jag vet inte hur jag ska kunna helg jobba, eftersom om det nu blir som jag vill så kommer mina helger vara relativt upptagna, jag önskar jag hade jobbat i sommar så hade jag haft pengar nu att lägga på det jag vill.

ska diskutera allt detta med mamma när hon kommer hem, och jag vet att vi kommer börja bråka och det kommmer sluta med mig i tårar och extremt dåligt humör, men jag har tänkt på det här, och även om körkort skulle vara najs så skulle jag endå inte ha råd med bensin eftersom jag planerar att plugga vidare och så, och jag vill inte behöva låna pengar varje gång jag saknar något.

och jag vet inte men jag mår endå bra just nu, även om allt faller ihop runt mig så har jag människor som tror på mig och som ger mig chanser att visa att jag är värd det, inte bara mina vänner utan andra också, jag bara önskade att mamma kunde förstå att jag är mogen nog att göra vissa val. att jag faktiskt kan följa mina egna tankar men utan att låta resten av mig falla ihop, jag ska försöka vara snäll mot henne och inte bli bitchig och så för som hon säger så kommer sanningen altid fram, och jag har inga problem med det.

i värsta fall så flyttar jag till pappa, om mamma inte förstår att jag växer upp så har jag inget val, jag HATAR att bo hos pappa men det är värre att leva konstant i en miljö som bryter ned mig bit för bit. och tro mig. det sista jag vill är att flytta från stockholm och alla vänner här, men på sista tiden har jag endå haft tanken i mitt huvud.