ångest och lov
jag vill inte ha lov tror jag, jag började nyss gilla att gå till skolan igen och nu känns det som om det kommer försvinna och jag fattar inte varför. jag menar vi har det ju massa skönt med nästan inga läxor bara några prov då och då.
men något som stör är att all ledig tid skrämmer mig, jag gillar inte längre att vara ensam på samma sätt. jag börjar tänka och detta är inte bra. visst kan det vara skönt att vara ensam ibland men tack vare sällskapet i skolan och det på fritiden så har jag kännt att jag inte ville gå hem idag och igår.
jag har liksom inget att göra hemma, bara sitter vid datorn och det känns omoget och jag hatar det. jag vill ut, ha kul, umgås. inte sitta framför den jävla datorn hela tiden, om jag vill någon speciell något så kan jag bara smsa istället.
men jag vet inte. känns konstigt att helt plötsligt vara "en i gruppen" jag vet vad jag vill göra ikväll men det funkar inte. och det faktum att jag kommer behöva åka till pappa gör mig lite deprimerad. jag vill inte dit, eller hundarna är ju mys men jag vill inte.
och jag vill inte heller att mamma och pappa ska börja bli jobbiga igen, eller snarare att pappa ska börja bry sig nu när mamma äntligen börjar bli bättre. det kommer bara leda till fler möten och mer regler.
och seriöst vad är det med alla vuxna och vilka killar jag umgås med? alla frågar hela tiden om jag gillar någon och när jag säger ja så slutar dom inte fråga vem, och sen när jag försöker vara smart och slippa det och säger nej så säger dom bara att det inte är bra osv.
jag blir så trött på allt men jag fick pussar idag :3
det gjorde mig på bättre humör faktiskt.
men något som stör är att all ledig tid skrämmer mig, jag gillar inte längre att vara ensam på samma sätt. jag börjar tänka och detta är inte bra. visst kan det vara skönt att vara ensam ibland men tack vare sällskapet i skolan och det på fritiden så har jag kännt att jag inte ville gå hem idag och igår.
jag har liksom inget att göra hemma, bara sitter vid datorn och det känns omoget och jag hatar det. jag vill ut, ha kul, umgås. inte sitta framför den jävla datorn hela tiden, om jag vill någon speciell något så kan jag bara smsa istället.
men jag vet inte. känns konstigt att helt plötsligt vara "en i gruppen" jag vet vad jag vill göra ikväll men det funkar inte. och det faktum att jag kommer behöva åka till pappa gör mig lite deprimerad. jag vill inte dit, eller hundarna är ju mys men jag vill inte.
och jag vill inte heller att mamma och pappa ska börja bli jobbiga igen, eller snarare att pappa ska börja bry sig nu när mamma äntligen börjar bli bättre. det kommer bara leda till fler möten och mer regler.
och seriöst vad är det med alla vuxna och vilka killar jag umgås med? alla frågar hela tiden om jag gillar någon och när jag säger ja så slutar dom inte fråga vem, och sen när jag försöker vara smart och slippa det och säger nej så säger dom bara att det inte är bra osv.
jag blir så trött på allt men jag fick pussar idag :3
det gjorde mig på bättre humör faktiskt.
Kommentarer
Trackback